Visst har man växt upp med att höra om konstiga jobb som folk hade förr? Jag antar att man inte behöver vara en person i min generation för att känna igen detta. Jag kan tänka mig att man känner igen erfarenheten alldeles oavsett vem man är och när man är född. Barn som fötts under de senaste 30 åren har nog svårt att förstå var en telegrafist är. Det är ett exempel. Men det fanns betydligt konstigare arbeten än så och det ska jag berätta om idag.
Jag fick veta att min morfars pappa arbetade som gatupratare. Har ni hört ett så knasigt ord? Jag har nog aldrig någonsin sprungit på ett så märkligt uttryck för ett jobb som gatupratare. Ändå är det så oerhört tydligt vad det betyder. Det råder inga som helst tvivel om vad en gatupratare faktiskt gör för någonting. Det är någon som pratar på gatan, vad annars?
Trots att man förstår innebörden av gatupratare – som en sammansättning av gata och prata – så måste jag ändå medge att det är lite svårt att se framför sig ett sammanhang. Om en gatupratare står på gatan och pratar. Vad säger han? Och kanske framförallt: Vem sjutton pratar han med? Många frågor lämnas obesvarade och jag fick helt enkelt söka svaren där de fanns. Hos min mamma.
Jag sa som det var. Jag ville en gång för alla veta vad min gammelmorfar gjorde. Vad en gatupratare gjorde. Hur hans dag såg ut och vad som gjorde att han valde ett sådant yrke. Det var oerhört svårt att förstå men tyvärr också väldigt svårt för mamma att uttrycka sig om – menade hon själv.
Jag frågade vad hon menade. Om hon berättat för mig om att hennes farfar var gatupratare hela livet måste hon väl kunna säga mer än så. Problemet var att hon inte kunde det. Ni förstår; hon hade suttit på samma sätt med sin far när hon var yngre. Suttit framför honom och bett om svar angående vad en gatupratare är för någonting. Vad gjorde en gatupratare – förutom att prata på gatan – och varför fanns dem i början av 1900-talet. Detta ville hon veta, och nu även jag.
Hon såg bekymrad ut och jag sa att det inte gjorde något att hon inte visste mer om gatupratare. Hon skakade på huvudet och förklarade att det inte var det hon tänkte på. Jag bad henne utveckla och dela med sig. Mamma berättade då att hon fått en känsla av att min gammelmorfar, hennes farfar, hade lurat henne. Kanske fanns inte gatupratare. Eller: Kanske var inte gatupratare det som han sa att det var.
Tankar?