Vi beslutade oss för att renovera innergården i Stockholm själva. Ja, har ni hört något så… äventyrligt? Dumdristigt kanske, till och med? Jag vet inte vad jag ska säga men så blev det i alla fall. Jag och några med mig blev nedröstade i föreningen för att vi ville ta in proffs på att renovera innergård i Stockholm. Jag menar: Hur mycket skulle det egentligen vara tal om att det kostade? Och hur kan inte det, oavsett pris, vara värt denna kostnad för att: 1) Slippa jobbet. 2) Vara garanterade gott resultat då man ska renovera innergården i Stockholm. För mig var det en icke-fråga, men tyvärr var jag i minoritet.
Så, vi bestämde oss och det var bara att rätta in sig i leder. Peder, ordförande i föreningen i Stockholm hade arbetat med att renovera innergård i 20 år. Problemet var bara att han slutade med det för 30 år sedan. Jag tror, om jag får spekulera fritt, att även renovering av innergårdar i Stockholm utvecklats sedan tidigt 90-tal – men jag kan förstås ha fel!
Det var en märklig tid eftersom det var så svårt att veta vilken skyldighet man själv hade. Skulle JAG vara med och renovera vår innergård i Stockholm? Jag, som knappt hade hållit i en hammare någon gång. Jag frågade just detta och Peder lät berätta för mig att man inte ens behövde hammare när man renoverade innergård i Stockholm. Det var inte riktigt min poäng men jag orkade inte tjata emot.
Vi vandrade i limbo angående renoveringen av innergården i Stockholm en tid. Ingen visste vad de skulle göra, alla väntade på att andra skulle agera. Peder gjorde ingenting, alltså bokstavligt talat: Ingenting. Man såg honom knappt. Han syntes inte till i de gemensamma ytorna. Bara hans fru kom ut ibland och då man frågade hur det var med honom sa hon bara ”Det är fint, tack!” och gick vidare. Han som skulle sköta vår renovering av innergård i Stockholm hade alltså stämplat ut… trodde vi i alla fall!
Plötsligt en dag, ca 1,5 månad efter att renoveringen av vår innergård i Stockholm var klubbad kom han ut. Han satte sig nere på gården med fötterna vilandes på en pall och liksom väntade på att vi skulle komma till honom. Jag var först på plats. Närmade mig från porten, vinkade på honom och talade när jag kommit tillräckligt nära.
- Dags att bli Stockholms bästa på att renovera innergård igen eller?
Peder tittade på mig förundrat och sa ”Vadå ’igen’? Har det någonsin upphört?”. Sedan rullade han ut en stor välplanerad karta över hur slutresultatet skulle bli. Han kunde sina grejer fortfarande, tydligen!